Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Kant vid höjdpunkten av sin bana (1770—1790). Hans filosofiska utvecklingsgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritik der reinen Vemunft (1781). Särskilt kan
pro-fessors-avkandlingen, vari Kant förhåller sig
alltmer avvisande mot möjligheten av en metafysik,
betraktas som en förstudie till vissa delar av det
stora arbete, där det »rena» förnuftet underkastas
systematisk kritik. Sålunda utvecklades i skriften
av år 1770 åtskillnaden mellan den sinnliga och den
intellektuella kunskapen och därmed mellan en
sinnlig och en intellektuell (en fenomenell och en reell)
värld. Därtill ansluter sig läran om en apriorisk
(enbart på förnuftet grundad) kunskap med
tillhjälp av vissa hos oss inneboende formella
kunskapsprinciper. Man möter sålunda redan här de tvenne
för Kants tänkande så betydelsefulla världarna,
den ena innefattande »företeelserna», phaenomena,
den andra »tingen i sig», noumena.
Det är den från år 1770 begynnande kriticismen
i Kants kunskapslära, vilken plägar återföras till
inflytande från David Hume. Meningsolikheten
härvid mellan olika granskare gäller endast den grad,
vari Humes skepticism antages direkt delaktig i Kants
filosofiska utveckling; att densamma påverkat Kant
har denne själv uttryckligen utsagt. I företalet till
Prolegomena (Ges. Schriften, IV. 260) anför Kant
sålunda uttryckligen, att erinringen om David Hume
(Humes betänkligheter mot kausalitetslagen) »väckte
mig ur den dogmatiska slummern och gav mina
undersökningar på det spekulativa förnuftets område
en helt annan riktning». Och i Kritik der praktischen
Vemunft (Ges. Schriften, V. 52) anför Kant likaså,
att hans kritiska kunskapslära föranletts av Humes
skepticism.
Kritik der reinen Vemunft, Kants dominerande
levnadsverk, mottogs inom den lärda världen till
en början med djup tystnad. Endast enstaka
röster läto höra sig rörande det nya arbetet. Sålunda
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
