Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Konflikten med den preussiska reaktionen. Kants förhållande till stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom sedermera i ett liknande fall den yngre ock helt
annorlunda anlagde Fichte, »skulle kasta sitt ämbete
för de makthavandes fötter». Tystnad beredde
honom sålunda den enda utvägen ur dilemmat.
Från ifrågavarande tid har man i Kants
efterlämnade papper funnit en så lydande anteckning:
»Åter-kallelse och förnekelse av ens inre övertygelse är
ovärdig, men tystnad i ett sådant fall som det
förevarande är undersåtlig plikt.» I den redogörelge
Kant i Streit der Fakultäten lämnar av händelsen,
omtalar han med synbarlig tillfredsställelse (och
Borowski bekräftar detta), att han med avsikt valt
uttrycket »som Eders Majestäts trognaste
undersåte» i samband med sin förpliktelse till tystnad, och
att han därmed åsyftat »icke för alltid, utan endast
så länge Hans Majestät förblir vid liv».
Kants handlingssätt i denna fråga och särskilt
den avsiktliga dubbelmening han inlade i sina ord,
ha gjorts till föremål för en del klander, och huru
som helst ha hans levnadstecknare, börjande med
Borowski, genom mer eller mindre utförliga
förklaringar härvid ansett sig böra taga honom i försvar.
Kant hade tillfredsställelsen att uppleva, hurusom
efter Fredrik Wilhelm II:s icke långt senare timade
död en friare anda åter gjorde sig gällande i det
preussiska regeringssystemet, ehuru de nya
förhållandena icke längre kommo att äga betydelse
för honom i betraktande av hans avtagande
skaparkraft.
Icke utan skäl hade Immanuel Kant av
reaktionen under Fredrik Wilhelm II uppfattats som en
motståndare. Kant var för mycket rättsfilosof för
att icke hans talan skulle ha gjort sig gällande till
förmån för medborgarrätt gentemot ett system, som
egentligen icke erkände en sådan rätt, utan närmast
endast räknade med undersåtskap och undersåtlig
Immanuel Kant -— 5
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
