Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Livets afton och nedgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»min levnads stolthet och lycka. . . . min Kant»
igenkände honom icke längre, och trots alla bemödanden
från Jachmanns sida liksom från Kants egen lyckades
det ej heller under det fortsatta samtalet. Under
besökets gång förde Jachmann talet på allehanda
Kant väl förtrogna angelägenheter, men även därvid
stockade sig dennes tankar, så att han ej kunde finna
slutordet till mången enkel sats, varvid hans åldriga
syster, som satt bakom hans stol och förmodligen
övervarit liknande samspråk flere gånger, supplerade det
felande ordet, vilket han sedan själv upprepade.
Jachmas skildring (i hans »17:de brev») av den
ålderssvage Kant är alltigenom både rörande och
uppskakande. »So schwand allmäklich die Kraft des grössten
Denkers bis zur völligen Geistesohnmacht hin.»36
Kants vänstra öga hade redan flere år före hans
död upphört att göra tjänst. En dag mottog han
en av sina egna skrifter i mycket svagt och
otydligt tryck, varöver han med sin försvagade syn
mycket förtörnades, sägande att det »var dock
förtryt-samt, att man på detta sätt hindrade honom att
förstå sig själv». På hösten 1803 avtog
synförmågan även i det högra ögat, så att Kant till sin sorg
ej längre kunde varken läsa eller skriva. En
person, som en dag besökte honom under hans sista tid,
berättar att denne synbarligen endast otydligt kunde
uppfatta den främmandes gestalt, ty filosofen
frågade oupphörligt efter de dunkla »grunderna»
(»Gründe»), som han hade framför sig. Vad Kant
menade med »grunder» förblev den besökande
obekant. Då Kant fattade dennes något kyliga händer,,
ropade han till över de kalla »grunderna», som han
ej kunde begripa.
Kant var denna tid fullständigt kraftlös, kunde
knappast alls förflytta sig i sitt rum ens med stöd
av andra, knappast heller sitta upprätt eller ens
ut-92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
