Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 1. Åskådningsformernas rum och tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kritiska filosofiens
kunskapsproblem.
1. Åskådningsformernas rum och tid.
Förutsättningarna och gränserna för det mänskliga
förståndets kunskapsförmåga utgör det problem,
som Kant upptar till allsidig utredning i Kritik der
reinen Vernunft. Med detta spörsmål koordinera i
Kants undersökning en hel serie andra, alla bildande
utvecklingsaspekt och tillämpningar av hans
förnuftskritik. Till Kants kunskapslära ansluter sig
hans kritiska behandling av metafysikens spörsmål
rörande själens existens, det varandes beskaffenhet
inom kosmos samt Guds tillvaro. I Metaphysik der
Sitten, Kritik der Praktischen Vernunft och Religion
innerhalb der Grenzen der blossen Vernunft fullföljer
Kant sin lära, i det att han övergår till den
praktiska filosofien, där han utvecklar sitt etiska
system och sin religionsuppfattning samt därjämte
beträder en del andra läroområden, såsom estetikens
och statslärans. Det är emellertid i utredning av de
moraliska och religiösa värdena Kants forskning
egentligen utmynnar, de bilda krönet av hans
idébyggnad.
Spörsmålet om vad det mänskliga förnuftet förmår
utgör Kants epokbildande inlägg i den sedan det
filosofiska tänkandets begynnelse fortgående striden
mellan empirism, enligt vilken all kunskap härrör
no
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
