Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 1. Åskådningsformernas rum och tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur den yttre eller inre erfarenheten, och rationalism
eller intellektualism, enligt vilken viss och säker
kunskap härstammar endast ur förnuftet. Filosofiens
historia ådagalägger, hurusom tvistefrågan rörande
kunskapens ursprung icke endast innefattar ett
teoretiskt ståndpunktstagande inom kunskapsläran,
utan i sina yttersta konsekvenser har lett till ett
avgörande mellan en sensualistisk-materialistisk och
en spritualistisk-idealistisk världsåskådning.
Kants utgångspunkt vid hans undersökning av
förnuftets kunskapsverksamhet utgöres av logikens
skillnad mellan analytiska och syntetiska omdömen.
Med ett analytiskt omdöme förstår man ett sådant,
där predikatsbegreppet redan ingår i
subjektsbegreppet och endast förtydligar detsamma utan att bringa
något nytt. Ett syntetiskt omdöme åter är ett, där
predikatsbegreppet till subjektsbegreppet fogar en ny
bestämning och därigenom går utöver vår
omedelbara kunskap om det senare. Enligt Kants exempel
är omdömet »alla kroppar äro utsträckta» analytiskt,
enär man med ’kropp’ redan begreppsenligt förstår
någonting utsträckt. Om man däremot säger, »alla
kroppar äga tyngd», uttrycker predikatsbegreppet
enligt Kant någonting annat än vad man i egentlig
bemärkelse förstår med ’kropp’, och genom fogandet,
av ett sådant predikat till subjektsbegreppet bildas
sålunda ett syntetiskt omdöme.
Våra aposterioriska (erfarenhets-) omdömen äro
syntetiska (utvidga vårt vetande), men bereda icke
någon absolut viss kunskap. Våra aprioriska
(förnufts-) omdömen äro analytiska (endast förtydliga
det kunskapsstoff som ingår i subjektet), men
innebära en fullkomligt nödvändig och bindande visshet.
Det sökta problemet ligger mellan båda dessa
motsatser och uttryckes i Kants berömda fråga: »Huru äro
syntetiska omdömen apriori möjliga?» Häri innelig-
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
