Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 3. Den rationella filosofiens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller inbegreppet av varje möjlig realitet. Om alla
dessa tre existenser har den rationella metafysiken
trott sig kunna skapa vetande, och sålunda har den
rationella psykologien, den rationella kosmologien
och den rationella teologien tillkommit.
Den rationella psykologien, i den Wolffska skolans
förkunnelse, hade trott sig kunna medelst
förnuftsslut ådagalägga, att själen bildar en oavhängig, i
och för sig existerande tillvarelse (substans) samt
utgör ett enkelt (enhetligt) och personligt väsen.
Av dessa satser följde själens immaterialitet och
odödlighet. I den avdelning av den transcendentala
dialektiken, vilken Kant benämner »det rena
förnuftets paralogismer» (felslut) ådagalägger han den
rationella psykologiens ohållbarhet, i det att han visar,
att envar av dessa satser innefattar ett felslut. »Det
transcendentala självmedvetandet» eller rena jaget
uppbär alla mina föreställningar och utgör
subjektet för alla omdömen som jag fäller. Det bildar
sålunda förutsättningen för all min kunskap, men
kan i denna egenskap aldrig själv göras till föremål
för kunskap. Det som självt ofrånkomligt är
subjekt och aldrig kan bilda ett omdömes predikat
kan icke göras till objekt för någon
kunskapsverksamhet. Jaget är endast tänkandets logiska subjekt,
ett medvetenhetselement, varav man icke, såsom
den Wolffska psykologien gör, kan konstruera
en reell, tänkande substans. Självmedvetandets
enhet kan icke identifieras med enkelhet och
personlighet. Icke heller i vårt själsliv erfara vi tinget
i sig.
I det att den rationella psykologien sålunda går
utöver vår kunskaps möjligheter, återstår för
forskningen rörande vårt själsliv endast den empiriska
psykologien. Emellertid fastställer Kant, att lika
litet som Wolff kunde bevisa själens immaterialitet
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
