Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 3. Den rationella filosofiens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
existens, som icke är betingad av någonting annat
och. som sålunda måste äga absolut realitet.
Häremot anmärker Kant, att det kosmologiska
argumentet genom att från det tillfälliga sluta sig till
en obetingad orsak överskrider gränserna för den
sinnesvärld, varpå det stöder sig. Den princip, som skulle
innefatta en subjektivt tänkt systematisk enhet
hos tillvaron, konstrueras till en objektivt
existerande verklighet.
Det ontologiska beviset slutligen bygger på begreppet
om Gud som det fullkomliga väsendet. Till
begreppet ’fullkomlighet’ hör även verklig existens, och
sålunda framgår Guds faktiska tillvaro ur hans
begrepp. Existens, genmäler Kant, ingår
emellertid aldrig bland de principiella kännetecknen för
ett begrepp och kan sålunda icke analytiskt
härledas därur. Genom tillfogandet av ’existens’ ökas
icke innehållet hos ett begrepp som sådant: 100
verkliga tåler innehålla begreppsenligt icke en pfennig
mera än 100 tänkta tåler. Ett begrepp är städse
oberoende av om det realiter finnes till eller ej. Alla
satser rörande existens äro syntetiska, och därför
kan Guds tillvaro icke härledas ur hans begrepp.
Liksom frågan om själens odödlighet faller även
spörsmålet 0111 Guds tillvaro utom förnuftets
kunskapsräckvidd. Man kan emellertid å andra sidan
lika litet bevisa, att Gud icke finnes till som att han
existerar, och idén om Gud vidmakthålles därför.
De argument, som kunde åberopas för tillvaron av
ett högsta väsen, höra icke till inom förnuftsfilosofien,
utan framgå ur den moraliska världsåskådningen.
Kants kritik av förnuftets bemödanden inom det
översinnligas sfär har icke varit helt negativ: genom
att avskilja det område som tillkommer förnuftet
skapar den rum och berättigande för tron.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
