Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Sedeläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bestående ändamål vid sedligt handlande. Att
vara lycklig ingår ju i varje förnuftig om också
ändlig varelses åstundan (Kr. d. pr. V., s. 29). Men
angående lusten äro emellertid människornas
uppfattningar synnerligt växlande och heterogena. Frågan
om vad plikten fordrar av alla människor, oberoende
av varje omständighet, kan över huvud icke
grundas på våra sinnen, utan riktar sig till vårt förnuft.
Om lycksalighet vore vårt högsta mål, så skulle
naturen illa ha utrustat oss för detta måls
förverkligande, ty som vägledning härvid besitta vi endast
bedrägliga intryck. Människorna äga en högre
bestämmelse än lusten, nämligen utvecklingen av
en god sinnes- och viljeriktning. Här hava vi det
enda i hela världen, vilket icke kan användas för
någonting ont, utan som obetingat bär sitt eget
värde i sig. »Det gives ingenstädes i världen, ja över
huvud icke ens utom densamma någonting, som vi
utan inskränkning kunna tänka som någonting gott,
annat än ensamt en god vilja.» Förstånd, mod,
måttlighet och andra över huvud så berömliga
egenskaper kunna också tillämpas i klandervärt syfte, om
viljan icke är god (Metaf. d. Sitten, Inledn.). Viljan
åter förtjänar beteckningen god, endast då den utan
några som helst själviska bevekelsegrunder
åsyftar -pliktuppfyllelse för pliktens egen skull. Endast
då sammanfaller den subjektiva maximen med
sedelagen själv, när vi göra det goda för det godas skull.
Den rätta sedligheten består i viljans
överensstämmelse med sedebudet. Intresse-reflexioner och
böjelser förtaga en handling dess etiska värde; etiskt
handlar endast den, vars enda drivfjäder är
pliktmedvetandet, den på förnuftet grundade aktningen för
sedelagen i dess bjudande majestät.
Det är på denna punkt anmärkningar om rigorism
ha riktats mot Kants betraktelsesätt. Kant fordrar
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
