- Project Runeberg -  Immanuel Kant : hans liv och filosofi /
136

(1922) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Landtman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Sedeläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med rätta renhet hos det sedliga uppsåtet, och det
erkännes även, att inblandning av egoistisk
beräkning fördunklar uppsåtet och därmed förringar en
handlings moraliska halt. Men då Kant hävdar, att
verklig sedlighet endast är för handen då
pliktuppfyllelsen erfordrar kamp, så anmärkes häremot,
att han lämnar den möjligheten obeaktad, att där
de personliga böjelserna sammanfalla med det av
plikten bjudna, det dock kan vara pliktmedvetandet
och icke böjelsen, som för den handlande blir
avgörande. För en person med böjelse för flit är det
lätt att övervinna lättja, men då han gör så, måste
det alltid vara böjelsen, kan det aldrig vara
pliktmedvetandet, som kommer honom att besegra en
lättjeimpuls? Det är vår plikt att tjäna våra
vänner, men emedan vi erfara en naturlig böjelse i sådant
avseende, kunna vi ej uppfylla vår plikt mot dem?
Kan man ej handla pliktenligt, om plikten
innefattar någonting angenämt?

Medan pliktbudets kategoriska imperativ på grund
av sin egenart endast uttrycker en abstrakt formel,
är det med viss tvekan Kant försöker tydliggöra
dess närmare innebörd. Enligt en förklaring i
hithörande avseende kan sedelagen uttryckas i budet:
»Handla så att mänskligheten, såväl med avseende
på din person som vilken annan person som helst,
därvid jämväl tjänar som ändamål, aldrig som medel.»
En annan tolkning av sedelagen innefattar samtidigt
föreningen av den i människornas etiska strävanden
över huvud framträdande motsättningen mellan det
allmänna bästa och den enskilda fördelen. Kant
försöker sammanföra det riktiga momentet hos båda
dessa principer i sin formel: »Gör till föremål för dina
handlingar din egen fullkomning och andras
lycksalighet.» De häri inbegripna båda ändamålen äro de
enda, vilka = samtidigt innefatta plikter. Andras
136

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glkant/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free