Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Sedeläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämväl hans lösning av den genom hela tänkandets
historia fortgående motsättningen mellan förnuft och
tro, vetenskap och religion. Vetandet, som utgör
innebörden av förnuftets kunskapsverksamhet, omfattar
det för oss påvisbart verkliga och vissa, men detta
hänför sig endast till tingens lagbundna yttre
ordning, icke till deras väsen. Religionen åter företräder
övertygelsen om ändamålstanke och
utvecklingsprincip i världsförloppet. Med »omedelbar visshet»
framstår det sedligt goda som det dyrbaraste i livet, icke
genom det vetenskapliga tänkandet, utan genom
»det praktiska förnuftet». I liknande avseende
omfattar tron de religiösa värdena. — Huru skola dessa
båda åskådningar, det vetenskapliga fastställandet
och det religiösa tydandet, bringas i förenlighet med
varandra? I sitt svar härpå hänvisar Kant ännu en
gång till skillnaden mellan en sinnlig och en
översinnlig eller intelligibel tillvaro. Den värld, som utgör
föremål för vårt förnuftsvetande, innefattar icke
verkligheten i sig utan blott dess företeelse; den värld
däremot som omfattas av den religiösa tron utgör
den översinnliga verkligheten själv. Denna
sistnämnda värld kan på grund av den vid sinnena
bundna mänskliga kunskapens art aldrig bli föremål
för vetande. Endast ett kunna vi härvid veta: dess
vidlyftiga, hittills icke fullständigt publicerade arbete,
varmed Kant var sysselsatt under sina sista år (jfr. s. 90). Lektor
Hj. Eklund har i en artikel Immanuel Kant och gudsbegreppet,
enligt Kants efterlämnade sista verk hävdat, att Kants religiösa
åsikter under dennes sista levnadsår ansenligt radikaliserades.
Eklund bygger sin framställning på den i Altpreussische
Monatsschrift 1881—84 tryckta delen av det efterlämnade
manuskriptet, och medelst flere citat vill han ådagalägga, att
Gud enligt Kant är blott en idé, ett uttalande som många
gånger återkommer i manuskriptet, liksom över huvud vid
de ständiga upprepningar, som äro så vanliga i Kants
skrifter, sådana vilka innefatta något litet varierande definitioner
av samma begrepp ofta förekomma.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
