Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Kants estetik och statslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kants estetik och statslära.
A ven sina undersökningar på estetikens område
sammanförde Kant till en enhet inom ramen för
sitt kritiska lärosystem, och detta skedde inom en
avdelning av hans Kritik der Urteilskraft, det tredje
parallellarbetet bland hans berömda »kritiker». Det är
särskilt anmärkningsvärt, att Kant, som tillbragte hela
sitt liv i en avlägsen landsända under ringa personlig
beröring med konst- och kulturlivets direkta
strömningar, och som själv endast i mycket begränsad
grad kunde äga kännedom om den stora konstens
alster, dock ådagalagt en sådan förtrogenhet med
konstens väsen och art, att hans estetiska teorier trots allt
äga stor betydelse inom vetenskapen om det sköna.
Kants förmåga av skarpsynt och fin analys framstår
kanske ingenstädes heller i mer tilltalande gestalt än
vid hans undersökning av det sköna.
Liksom i sin teoretiska och praktiska filosofi
tillämpade Kant även inom sin estetik strävan att
övervinna motsatsen mellan empirism och rationalism
samt åvägabringa den rätta föreningen av båda. Den
engelska estetiken med dess stränga fasthållande vid
verkligheten var »sensualistisk», den tyska
»rationalistisk». Den förra identifierade det sköna med det
angenäma, den senare med det fullkomliga eller med
»överensstämmelsen mellan föremålet och dess
begrepp». Där betraktades konstnjutningen som
sinneslust, här som en intellektuell funktion, medan man
i vartdera fallet förfelade dess verkliga väsen. Gent-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
