- Project Runeberg -  Immanuel Kant : hans liv och filosofi /
144

(1922) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Landtman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Kants estetik och statslära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ger man sig icke till tåls därmed, att människornas
smak är olika, utan emotser att det skall behaga
alla. Vi befinna oss under föreställningen, att envar
egentligen måste instämma i vårt omdöme om
någonting skönt, ehuru vi icke kunna bekräfta vårt omdöme
genom några bevis. Härvid framstår sålunda en
svårighet: Enär ett smakomdöme icke är identiskt med
någon beskaffenhet hos det åsyftade objektet, utan
endast uttrycker en sinnesförfattning, en känsla hos
betraktaren, så är det rent subjektivt, och likväl
framstår det med anspråk på att allmänt kunna
meddelas andra. För att förklara detta antar Kant
tillvaron av ett estetiskt allmänsinne, en hos alla
människor överensstämmande föreställningsart, ur
vilken framgår en samfälld möjlighet för
bestämmandet av smakintryck. Det angenäma framgår sålunda
ur en beskaffenhet, som är olika hos den ena
människan än hos den andra, det sköna ur ën
beskaffenhet, som är likartad hos alla; det angenämas element
är den passivt receptiva sinnligheten, det skönas den
aktiva omdömesförmågen. På grund av sin egenart
saknar det angenäma allmängiltighet, medan det
goda har en objektiv och det sköna en subjektiv
allmängiltighet.

Ett föremål uppfattas som skönt (man kan endast
säga så, icke att det är skönt), då dess form försätter
den mänskliga själsförfattningen i harmonisk
jämvikt, framkallar samklang mellan åskådning och
tanke, mellan inbillning och förstånd. I det att det
sköna föremålet föranleder ett välgörande jämnmått
hos våra själsfunktioner, är detsamma för oss, för
vår uppfattningsverksamhet, ändamålsenligt utan
att själv äga något ändamål. Vi äro medvetna om
att ett landskap, som tilltalar oss, icke enkom finnes
till i ändamål att förnöja oss, och hos ett konstverk
önska vi icke se uttryckt någon avsikt att behaga.
144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glkant/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free