Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Kants estetik och statslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kants rättslära sammanhänger nära med hans
framställning av historiens filosofi, vilken förnämligast
behandlas i hans lilla skrift Idee zu einer allgemeinen
Geschichte in weltbürgerlicher Absicht.
Med övertygande makt gör sig den sanning
gällande, att »alla naturanlag hos en varelse äro bestämda
att en gång ernå sin fullständiga, ändamålsenliga
utveckling». Det är emellertid uppenbart, att med
avseende på människorna, vilka ju utgöra de enda
förnuftsvarelserna i den empiriska tillvaron, de
naturliga fallenheterna aldrig vinna sin fulla utveckling
hos de enskilda individerna. Därav måste man sluta,
att den åsyftade fullheten förverkligas inom släktet
som sådant under mänsklighetens historiska
utvecklingsgång. Historiens ändamål är allsidig utveckling
av människornas andliga förmögenheter.
Denna av naturen åsyftade progression tjänas av
de grundegenskaper, som äro nedlagda i människans
väsen. Människan är en social varelse, vilken
eftersträvar gemenskap med andra. Men detta gör hon
icke likt de godsinta, fredliga djurarter, vilka leva
tillsamman i hjordar. Hon är samtidigt den minst
samhälleliga bland varelser, och det är de trenne starka
naturdrifterna ärelystnad, härsklystnad och
besittningslystnad, vilka göra alla till varandras fiender.
Människan som sådan önskar leva i fred och sämja,
men naturen vet bättre, vad som är gott för släktet,
och föreskriver split och oenighet. Människan föredrar
bekvämlighet och vällevnad, men naturen vill, att
hon skall tvingas till arbete och mödor. Strid och
tävlan medföra anspänning av människans krafter
och därmed en allt högre utveckling av de naturliga
betingelserna. Den mänskliga antagonismen
ådagalägger sålunda visheten i världens ordning och härrör
ingalunda från någon illvillig andemakt, vilken
före-gives ha fördärvat Guds sköna skapelse. På grund av
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
