Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Kants estetik och statslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fas ur synpunkten av det ena eller andra specifika
ändamålet (icke ens ur synpunkten av förbättring),
ty det strider mot sedelagen att i sitt intresse använda
en människa som medel. I konsekvens med sin
ståndpunkt motsatte sig Kant varje benådningsrätt
och var en anhängare av dödsstraffet såsom det enda
rättmätiga vid mord, i vilket avseende det icke kunde
ersättas av något annat strafförfarande. Rättvisans
idé ställdes av honom högre än några som helst
sociala nyttigheter, ty »om rättvisan går under, har
det intet värde mera om människor leva på jorden»._
Liksom Kant med livligt deltagande följde med sin
tids stora politiska tilldragelser, särskilt det
amerikanska frihetskriget och den franska revolutionen,
ägnade han stort intresse även åt utvecklingen av
statens teori, och i såväl det ena som det andra
avseendet var han’ en frihetens och den demokratiska
riktningens anhängare. I den dåtida staten såg han också
omkring sig förhållanden, vilka voro ägnade att i
frihetsvänligt syfte påverka hans politiska
betraktelsesätt En sträng åtskillnad upprätthölls då ännu
mellan den ärftliga adeln och det övriga folket, vilket
utgjordes av ett tämligen undertryckt småborgerskap
— över vilket några få rikare köpmän samt det lärda
ståndet och de akademiskt bildade tjänstemännen
framstodo genom något högre anseende — ävensom
en livegen bondeklass. Det offentliga ordet ägde en
försvinnande liten betydelse i politiskt avseende ty
dagspressen stod under pohskontroll och innehöll
endast fullständigt ofarliga ting, medan tidskrifterna
under förra hälften av Kants »hundrade hänförde sig
blott till litteraturen och privatlivet, och böcker
(förutom de skönlitterära) skrevos av larda for de
lärda. Kant betraktade ärftlig adel som ett hinder
för den naturliga rättslikheten och förkastade alla
ståndsprivilegier och bördsforetraden, over huvud
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
