Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något jag har sett. Det var säkert ett jätteexemplar.
Men hur har det kunnat förirra sig så långt ifrån
sina vanliga jaktmarker, det är just frågan.»
Linday gjorde inga kommentarier. Han bara
nickade. Hans mockasiner sutto uppstuckna på käppar och
ångade utan att han såg till dem eller vände dem.
Hundarna lågo hoprullade till ludna bollar och sovo
i snön. Ett kols knastrande stegrade den rådande
djupa tystnaden. Han spratt upp ur sina tankar och
såg på Davv, som besvarade blicken. Bägge
lyssnade. Från fjärran kom ett otydligt ljud, som växte
till ett dovt och dystert dån. Då det närmade sig,
alltjämt tilltagande, och drog fram både över
bergstopparna och i floddalens botten, böjde skogens träd
och de magra, i skrevorna rotade tallarna på
hålvägens sluttningar, visste de vad det var. En blåst,
stark och varm, en balsamisk storm, drog förbi dem
och drev upp ett fyrverkeri av gnistor ur brasan.
Hundarna vaknade, satte sig upp på bakbenen med
sina svarta nosar i vädret och uppgåvo det långa
vargtjutet.
»Det är Chinook», sade Daw.
»Det betyder väl att floden bryter upp?»
»Säkert. Och tio miles på den går fortare än en
över bergen.» Daw fixerade Linday en lång,
tanke-diger minut. »Vi ha färdats i femton timmar»,
ropade han högt för att överrösta blåsten och väntade
sedan åter. »Doktor», sade han slutligen, »är ni redo?»
I stället för svar knackade Linday ur sin pipa och
började dra på sig sina våta mockasiner. På några
minuter hade de med förenade krafter lyckats sela
på hundarna, bryta upp lägret och lasta kokattiraljen
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
