Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu är det förbi», stönade brodern.
»Tig!» fräste Linday. »Ut! Tag Daw med er. Bill
också. Skaffa harar — levande — friska och starka.
Fånga dem. Sätt ut snaror överallt.»
»Hur många?» frågade brodern.
»Fyrtio — fyra tusen — fyrtio tusen — så många
ni kan få. Ni skall hjälpa mig, mrs Strang. Jag
måste gräva i den där armen och ta rätt på var felet
sitter. Ut med er, karlar. Och kom med hararna.»
Han grävde raskt med ofelbar säkerhet, skrapade
bort murkna ben, förvissade sig om hur långt rötan
bredt ut sig.
»Det skulle aldrig ha händt», sade han till Madge,
»om det inte hade varit så mycket annat som gjort
anspråk på hans livskraft. Till och med han hade
inte nog vitalitet för att gå igenom oskadd. Jag var
beredd på det här, men jag måste vänta och passa på.
Det här benet måste bort. Han kan reda sig utan
det, men ett harben skall göra honom likadan som
han var förut.»
Av de hundratals harar som anskaffades sovrade han,
förkastade, valde ut, provade, valde ut och provade
omigen, tills han gjort sitt slutval. Han använde sin
sista kloroform och företog benympningen — levande
ben mot levande ben, levande människa och levande
hare fast och oskiljaktligt sammansvetsade, så att
deras ömsesidiga livsprocesser förenade sig om att
skapa en normal arm.
Under hela denna bekymmersamma period, i
synnerhet då Strang bättrades, förekommo samtal mellan
Linday och Madge. Han var icke vänlig och hon var
icke trotsig.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
