- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
71

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusan till karl - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den och höggo ved till bränsle. Det var om hösten,
och vi mötte drivis, och allting höll på att bereda sig
till tillfrysningen. Ser ni, vi va’ norr om polcirkeln
och styrde kurs ännu längre norrut. Men där var
två hundra guldgrävare som behövde proviant, om de
skulle övervintra, och vi hade provianten.

»Nå, snart började de fara förbi oss, drivande utför
strömmen i kanoter och på flottar. De gåvo sig i
väg. Vi räknade dem. Då hundranittiofyra hade
farit förbi, tyckte vi inte det var något skäl att fortsätta
längre. Så att vi vände om och foro utför floden.
Det hade blivit kallt och vattnet föll hastigt och
för-banna mig stötte vi inte på en bank — på den sidan
där det var uppström. Läderlappen satt ordentligt
fast. Vi kunde inte få honom ur fläcken. »Det är
skam att låta så mycket proviant förfaras», sa’ jag
just som vi lade ut i en kanot. »Låt oss stanna kvar
och äta upp den», sa’ han. Och förbanna mig gjorde
vi inte det. Vi övervintrade där på Läderlappen,
jagade och handlade med indianerna, och då floden
bröt upp följande år, gåvo vi oss i väg med pälsverk
för åtta tusen dollars. Bara vi två en hel vinter, det
är styvt. Men aldrig ett missnöjt ord från honom.
Den gladlyntaste kamrat jag nå’nsin har haft. Men
slåss, det kunde han!»

»Hm», sade den andra rösten, »jag kommer ihåg
den vintern då Olje-Jones påstod att han skulle klå
upp hela Forty Mile. Nå, det gjorde han nu inte,
för nästan genast råkade han illa ut för Käcke Travers.
Det var på »Vita Renen». »Jag är en varg!» skrek
Jones. Ni vet hurudan han är, pistol i bältet, fransar
på mockasinerna och långt hår nedåt ryggen. »Jag

71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free