Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formernas evighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läser över hans axel. Det är inte sant. Han missbrukar
min vanmakt på ett oridderligt sätt.
*
Fråga: Han är en produkt av mitt medvetande,
är det då möjligt att väsen kunna skapas av
medvetandet?
*
Vi tvistade inte. Ännu i dag vet jag inte hur det
gick till. Låt mig berätta det. Då skall man förstå.
Vi sutto länge uppe den oförgätliga sista kvällen
han fanns till. Det var den gamla, gamla diskussionen
— formernas evighet. Så många timmar och så många
nätter -vi hade offrat åt den!
Den kvällen hade han varit särskilt retsam, och
alla mina nerver voro i uppror. Han hade påstått
att människosjälen i och för sig var en form, en evig
form, och att ljuset i hans hjärna skulle fortfara evigt
och alltid. Jag tog eldgaffeln.
»Tänk om jag skulle slå ihjäl dig med den här?»
sade jag.
»Då skulle jag ändå fortleva», svarade han.
»Som en medveten individ?» frågade jag.
»Ja, som en medveten individ», lydde hans svar.
»Jag skulle gå vidare och vidare, från det ena planet till
det andra av högre existens, ihågkommande mitt
jorde-liv, dig, själva denna diskussion — ja, och fortsätta
denna diskussion med dig.»
Det var endast en diskussion.* Jag bedyrar att det
endast var en diskussion. Jag lyfte aldrig en hand.
* Med våldsamma medel — ha ha! — anmärkte Rudolph
Heckler i marginalen.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
