- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
102

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hund och katt, och den dagen sade doktor Mandevilie
att han var förbannat glad åt att han inte råkat
ut för något kjoltyg. Kjoltyg är detsamma som
fruntimmer. Jag förstod vad han menade, fastän jag
var svag. Men jag låtsade aldrig om det. Man
hör massor av saker när man inte låtsar om det.

Jag har sett åtskilligt i min tid. En gång var jag
fosterbarn och skickades i väg fyrtio mil på järnvägen
för att bo hos en man som heter Peter Bopp och
hans hustru. De hade en landtgård. Doktor Anglin
sade att jag var stark och förståndig, och det sade jag
också. Det var därför att jag ville bli fosterbarn.
Och Peter Bopp sade att han skulle bereda mig ett
godt hem, och juristerna gjorde i ordning papperen.

Men jag kom snart underfund med att en landtgård
inte var något ställe för mig. Mrs Bopp var
dödligt rädd för mig och ville inte låta mig sova i huset.
De snyggade till vedboden och läto mig sova där.
Jag måste stiga upp klockan fyra och fodra hästarna,
mjölka korna och bära mjölk till grannarna. Det
kallade de för småsysslor, men jag hade göra med dem
hela dagen. Jag högg ved och gjorde aldrig något
roligt. Det hade jag inte tid till.

Jag vill säga en sak. Jag vill hellre mata idioter
med gröt och mjölk än mjölka kor då det är kallt.
Mrs Bopp var rädd för att låta mig leka med hennes
barn. Och jag var också rädd. De brukade lipa
åt mig då ingen såg det och kalla mig »stollen».
Alla kallade mig stolliga Tom. Och de andra
pojkarna i grannskapet kastade sten på mig. Aldrig har
man sett något sådant här i Hemmet. De svaga ha
bättre vett än så.

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free