- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
109

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vilda djur — ni förstår, knack, knack, dump
bump, krasch krasch, precis så lät det. Först fick
Charley ett riktigt anfall, och Joe låtsade sig få ett
alldeles förfärligt. Jag frågar inte efter sådana där
anfall i Hemmet, då det finns fullt med folk omkring
en. Men ute i skogen en mörk natt är det en annan
sak. Lyd mitt råd och gå aldrig ut och leta efter
guldgruvor tillsammans med epileptiker, även om de äro
lindrigt sjuka.

Aldrig har jag upplevat en sådan förfärlig natt.
Då Charley och Joe inte hade anfall, låtsade de att de
hade det, och deras rysningar av köld sågo i mörkret
alldeles ut som anfall. Och jag frös så att jag trodde
jag själv höll på att få anfall. Och lille Albert som
inte hade något att äta bara dräglade och dräglade.
Aldrig förr har jag sett honom så svår. Han spände
ut sitt vänstra skelande öga så att jag trodde det skulle
trilla ut. Jag kunde inte se det, men jag förstod det
av de rörelser han gjorde. Och Joe låg bara och
svor och svor, och Charley grät och önskade att han
vore på Hemmet igen.

Vi dogo inte, och följande morgon gingo vi tillbaka
samma väg vi hade kommit. Och lille Albert blev
förfärligt tung. Doktor Wilson var arg som ett bi
och sade att jag var den värsta idioten på hela
inrättningen, och Joe och Charley likaså. Men miss
Stirker, som då var sköterska på idiotavdelningen,
slog armarna om mig och grät, så glad var hon över
att jag hade kommit tillbaka. Jag tänkte genast att.
jag kanske skulle gifta mig med henne. Men bara en
månad därefter gifte hon sig med plåtslagaren som
kom från staden för att ordna med slaskrören i det

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free