- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
114

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I början hade den sovande varit orolig, men sedan
han skyddades för flugor och solsken blev hans
andning lugnare och hans rörelser upphörde. Men flera
gånger skrämde han henne riktigt. Den första gången
var den värsta, ty det kom så tvärt och utan
förberedelse. »Tusan så djupt! Så djupt!» mumlade
mannen midt i en dröm. Parasollen vickade till, men
den lilla flickan betvingade sig och fortsatte med
sin självålagda kärlekstjänst.

En annan gång skar han tänderna som i en
outhärdlig ångest. Tänderna gnisslade så ohyggligt mot
varandra att det var som om de krossats i smulor.
Om en stund blev han plötsligt stel i hela kroppen.
Händerna knöto sig och ansiktet fick i drömmen ett
uttryck av vild beslutsamhet. Ögonlocken skälvde,
medan hans fantasi arbetade våldsamt, och tycktes
vilja öppna sig, men gjorde det icke. I stället
mumlade hans läppar:

»Nej, säger jag, nej, och ännu en gång nej. Jag
skvallrar inte.» Han tystnade och fortfor sedan: »Ni
kan binda mig, gevaldiger, och hacka mig i
stycken. Blod — det är allt vad ni kan få ut av mig.
Det är allt vad någon av er nå’nsin har fått ut av mig
i det här hålet.»

Efter detta utbrott sov mannen lugnt, medan den
lilla flickan ännu höll parasollen i luften och såg ner
med stor förvåning på den rufsiga, okammade
varelsen och försökte passa in honom i det lilla hon visste
om livet. Hon hörde rop av karlar, hästtramp på bron
och tungt lastade vagnars skrammel och gnissel. Det
var en califomisk sensommardag utan en vindfläkt.
Lätta strömoln drevo över den asurblå himlen, men

114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free