Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade jagats i moras av blodhundar. Två
gånger hade han blivit skjuten. I sex år å rad hade
han huggit halvannan famn ved om dagen i ett
skogsläger för straffångar. Sjuk eller frisk hade han
huggit halvannan famn eller fått betala sin vägran med
prygel av en piska full med knutar och doppad i
saltlake.
Och Ross Shanklin hade ej blivit mildare under
denna behandling. Han hade fräst och svurit och
trotsat. Han hade sett fångar bli krymplingar för hela
livet, sedan de misshandlats av fångknektarna, eller
förvandlas till dårhushjon för hela sin framtid. Han
hade sett fångar, ja just hans egen cellkamrat, hetsas
till mord av vaktama och gå till avrättsplatsen
utösande förbannelser över Gud. Han hade varit med
om en rymning, där elva av hans kamrater blivit
skjutna. Han hade deltagit i ett myteri, där tre hundra
straffångar, med kulsprutor riktade mot sig, hade
kuvats med taggbesatta handbojor som manövrerades
av de starkaste vaktkarlama.
Han hade fått göra bekantskap med alla den
mänskliga grymhetens skändligheter, och under allt detta
hade han aldrig givit tappt. Han hade morskat sig
och kämpat emot till det yttersta, tills den dag kom
då lian frigavs, bitter och förfäad. Fem dollars gav
man honom som betalning för hans mångåriga arbete
och blomman av hans rnannaår. Och han hade ej
arbetat mycket under de därpå följande åren. Han
hatade och föraktade arbete. Han luffade, tiggde
och stal, ljög eller hotade, allt efter som
omständigheterna fordrade, och drack sig dödfull så ofta
tillfälle erbjöd sig.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
