Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla flickan såg på honom då han vaknade.
Som ett vildt djur var han klarvaken i samma stund
som han öppnade sina ögon. Det första han såg
var parasollen som så underligt stuckit sig in mellan
honom och himlen. Han studsade ej, rörde sig ej,
fastän hela hans kropp tycktes bli mera spänd. Hans
ögon följde parasollskaftet ner till de fast
omslutande små fingrarna och längs armen till barnansiktet.
Utan att blinka såg han henne rätt i ögonen, o.ch
hon besvarade blicken, men skrämdes av hans
glittrande, kalla och hårda, blodsprängda ögon utan en
skymt av den varma människovänlighet hon var van
att se i människornas ögon. Det var riktiga
fängelseögon — en mans ögon, som hade lärt sig att tala
litet och som nästan glömt konsten att tala.
»Hör nu», sade han slutligen utan att göra något
försök att ändra ställning, »vad har ni för er?»i
Hans röst var grov och hes och hade i början
varit barsk, men mjuknade egendomligt i ett svagt
försök att låta vänlig — han hade glömt hur det
gick till.
»God dag», sade hon. »Jag leker inte. Ni hade
solen i ansiktet, och mamma säger att man inte skall
sova i solen.»
Barnröstens välljudande klarhet behagade honom,
och han undrade varför han aldrig förr lagt märke
till den i barnens röster. Han satte sig långsamt upp
och stirrade på henne. Han kände att han borde
säga något, men han hade alltid svårt för att finna
ord.
»Jag hoppas ni har sovit godt», sade hon
allvarsamt.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
