- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
168

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i en timme, stampade med fotterna för att hålla
blodet i omlopp och gick därefter tillbaka till tältet
för att äta frukost. Det fanns litet te kvar i burken,
till fem sex gånger på sin höjd, men han lade en
så liten nypa i tekannan som om han velat spinna
ut sitt teförråd i det oändliga. Hela hans
proviantförråd bestod av en halv säck mjöl och en endast
delvis fylld burk med bakpulver. Han gjorde
skorpor och åt dem långsamt, tuggade varje munfull
med utsökt njutning. Då han ätit tre höll han upp,
funderade en stund, sträckte ut handen efter en skorpa
till, men tvekade. Han tog mjölsäcken, lyfte den
och beräknade dess vikt.

»Jag är såverad för ett par veckor», sade han högt.

»Kanske tre», tilläde han och lade undan skorporna.

Han tog åter på sig vantarna, drog ner
öronklaffar-na, tog bössan och gick till sin post på
strandbanken. Han kröp ner i snön, så att han inte syntes, och
vaktade. Efter några minuters overksamhet började
kölden bli bitande; han lade bössan tvärs över knäna
och tog sig en åkarebrasa. Sedan blevo köldsmärtorna

i hans fötter outhärdliga; han avlägsnade sig från
strandbanken och stampade tungt fram och tillbaka
mellan träden. Men han gick inte länge i taget. Efter
några minuter kom han alltid tillbaka till
strandbanken och tittade uppåt och nedåt vägen, som om han
genom sin blotta viljekraft kunde mana fram en
mänsklig gestalt på den. Den korta förmiddagen gick,
fastän den förefallit honom lång som ett århundrade,
och vägen låg lika tom.

Eet var lättare på eftermiddagen att hålla utkik
över vägen. Temperaturen steg, och snart började

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free