Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elden. Hans näsa och kinder voro förfrusna och
svartnade, och han hade förfrusit den vänstra tummen
inne i vanten. Han trodde att han skulle slippa
förlora mer än till den första leden.
Då han 1111 drivits in i sitt tält av kölden, blev
vägen plötsligt, i följd av en ödets ironi, ett myller av
liv. Tre slädar foro förbi den första dagen och två
den andra. En gång om dagen arbetade han sig ut
till strandbanken men endast för att duka under och
dra sig tillbaka igen, och varje gång gick en släde
förbi, en halvtimme sedan han -gått in.
Kölden slog sig, och han kunde åter hålla till ute
på strandbanken, och nu dog vägen ut igen. 1 en
vecka satt han nedhukad och väntade, men där
syntes intet livstecken, icke en levande varelse visade sig.
Han hade inskränkt sig till en skorpa morgon och kväll,
och han tycktes just icke märka skillnaden. Ibland
förvånade lian sig över att han ännu kunde leva.
Han hade aldrig trott det vara möjligt att man kunde
stå ut med så mycket.
Då det åter blev liv på vägen var det liv som han
ej kunde reda sig med. En avdelning av
nordvästpolisen, ett tjog, med många slädar och hundar, och
han kröp ner på strandbanken där uppe, och de
hade ingen aning om döden som lurade på dem i
skepnad av en döende man bredvid vägen.
Hans förfrusna tumme vållade honom åtskilligt
besvär. Medan han vaktade på strandbanken tog han
för vana att dra av sig vanten och sticka in handen
innanför skjortan för att värma tummen i armhålan.
Ett postbud visade sig nere på vägen, men Morgon-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
