Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag högg veden innan skörbjuggen blev svår»,
sade han. »Och så knäppte jag en älg strax i början.
Jag har minsann levat riktigt högt. Det är
skör-bjuggen som har knäckt mig.»
Han fyllde glaset och tilläde: »Men granriste skall
nog ta bukt på den»
»Ett glas till», sade världen.
De båda whiskyglasen hade snabb verkan på
Mor-gansons tomma mage och svaga kropp. Då han
vaknade till medvetande satt han vid kaminen på en
trälåda och han tyckte att flera mansåldrar hade gått.
En lång, bredaxlad, svartskäggig man höll på att betala
förtäringen. Morgansons dimmiga ögon sågo honom
ta en grön sedel ur en tjock plånbok, och Morgansons
dimmiga ögon klarnade genast. Det var
hundradollarsedlar, det var livi Hans liv! Han kände en nästan
omotståndlig lust att rycka till sig pengarna och rusa ut
i mörkret.
Den svartskäggige mannen och en av hans
följeslagare reste sig.
»Kom Olsson», sade den förre till den tredje, en
ljushårig, rödblommig jätte.
Olsson reste sig, gäspade och sträckte sig.
»Varför ska ni gå och lägga er så snart?» frågade
värden i klagande ton. »Klockan är inte mycket än.»
»Vi ska vara i Selkirk i morgon», svarade den
svartskäggige.
»På juldagen!» utbrast värden.
»Ju bättre dag dess bättre arbete», skrattade den
andre.
Då de tre männen gingo ut genom dörren, kom det
dunkelt för Morganson att det var julafton. Det var
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
