Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lorentz Sommelius. Lefnadsteckning af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hans känsliga själ: han hade, skrifver han, i bref öppet
erkännt för sin farbror sin belägenhet i ekonomiskt afseende.
Men hans väntan blef sviken, och han återvände, än mer
svårmodig, till fäderneslandet. Der gjorde han genom en
väns bemedling ett ytterligare försök att få hjelp af sin slägt
i Stockholm; men då äfven detta misslyckades, som det
påstås, under inflytande af Sommelii dåvarande chef, såg han
sig nödsakad att söka sitt afsked i början af 1848 [1].
Kort efter hans hemkomst utbröt danska kriget. Med
lidelsefull häftighet omfattade Sommelius detta tillfälle att
ställa sig i den verklige krigarens leder, sedan han så länge
med motvilja deltagit i mötenas exerciser och låtsade fältslag.
Hans efter faror och äfventyr törstande sinne fann här ett
mål för sin trängtan, och han skyndade till krigsskådeplatsen,
der han som frivillig utmärkte sig på det fördelaktigaste.
Men han stred ej för ärans skull: hans tillvaro hade blifvit
honom för tung, och han sökte döden. Efter stora prof af
tapperhet fann han den efterlängtade, då han d. 5 Juni 1848
under förpostfäktningen i affären vid Düppel (Dybböl)
nedsjönk, höljd af djupa sår, och afled på vägen till preussiska
fältlasarettet, en af de tre förste skandinaver [2], som offrade
sitt lif för Danmark och så gåfvo den skandinaviska tanken
blodsdopet.
Vida klarare än Sommelii yttre lefnadsöden framstår
för våra blickar hans inre menniska. Alla enskilda
underrättelser sammanstämma med hans dikter i att lemna oss
en åskådlig bild af denna. Han var i grund och botten en
äkta skaldenatur, och dertill en af dessa, som företrädesvis
tillhöra norden: i yttersta grad lättrörlig och mottaglig
för intryck, än upprymd och glädtig, än svårmodig och
nedslagen. Redan tidigt utkommen i verlden, blef denna natur
illa medfaren af det obevekliga lifvet. Hans glödande själ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
