Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lorentz Sommelius. Lefnadsteckning af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fått mycket af det gamla vikingalynnets art, dref honom
att söka en ersättning för de vilda strider, om hvilka han
drömde, i andra äfventyr, som hetsade och tillfredsställde
hans svallande lidelser, och så fördjupade han sig i dessa
njutningar, som för sådana naturer som hans omöjligt kunna
blifva annat än bränningar, på hvilka deras lefnadsmod och
ungdomskraft strandar. Till hans svikna förhoppningar om
lycka och ära, om bragder och törnfria nöjen sällade sig
kroppsliga lidanden för att fullkomligt fördystra Sommelii
verldsåsigt; och det är således vida mer genom ett slags
själsfrändskap än genom efterhärmning han, i sitt lif som i
sin sång, äger något tycke med Byron. Den misstämning,
som sålunda uppstått inom skaldens själ, tillväxte med
nödvändighet, ju mer det verkliga lifvet med sina oafvisliga
fordringar på verksamhet och arbete trängde sig inpå honom.
Han fann snart, att han ej passade för den bana han valt,
emedan ej heller den skänkte honom dessa tillfällen till
vexlande äfventyr, efter hvilka han längtade med osläckligt
begär. Härigenom råkade han i en falsk ställning, då han
för sin utkomst såg sig nödsakad att qvarstadna i tjensten,
hvilken för honom endast var en mekanisk sysselsättning, som
väckte hans leda, och hvars frukter, befordran och
utmärkelse, egentligen tillföllo de inskränktaste och minst
sjelfständige. Åtminstone framlyser denna uppfattning af
förhållandena temligen tydligt ur flera af hans stycken, framför
allt den bitande satiren Hjelten. Hans belägenhet
förbättrades härigenom ingalunda, helst han, enligt hvad
underrättelser ge vid handen, äfven enskildt ej sparade på
sarkasmer mot förmän. Af själ och hjerta instämmande med
de frisinnade åsigter, som vid denna tid gjorde sig gällande
inom pressen, ehuru med någon häftighet och hänsynslöshet,
kunde han ej heller af detta skäl vara synnerligen väl
anskrifven på högre ort. Man skulle imellertid mycket misstaga
sig, om man i denna Sommelii hängifvenhet åt de liberala
idéerna, om hvilken flera bland hans dikter vittna, ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
