Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lorentz Sommelius. Lefnadsteckning af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se något beräknadt, något annat än en yttring åt detta håll
af den disharmoniska, med hela sin yttre omgifning
missnöjda sinnesstämning, som var och förblef grunddraget i hela
hans karakter.
En omständighet, hvilken, enligt hvad som berättas,
betydligt bidrog att under de sista åren förmörka hans lynne,
var ett i viss mening olyckligt kärleksförhållande, som
knutits mellan honom och en ung, i hans välgörares hus
upptagen flicka i Stockholm. Man finner här och der i
dikterna antydningar om något sådant, liksom om utgången (vi
hänvisa särskildt till s. 33 f. och s. 299 i närvarande
upplaga); och det är alltid med en djupt vemodig ton han
nämner Marias namn i flera stycken. För öfrigt är denna
episod i Sommelii lif insvept i samma dunkel, som döljer mesta
delen af detsamma.
Denna ständigt växande disharmoni inom honom
utpräglade sig naturligen allt mer äfven i hans vanor och
lefnadssätt. På häftiga utbrott af lidelser och stormande nöjen
följde dofva mellanskof af ånger och sjelfförebråelse; och det
var i sådana stunder han kunde bokstafligen handla som
Conrad, en af sina hjeltar, som yttrar:
Mig oron behagat; jag älskat att rida
I bredd med orkanerne (sida vid sida)
På frustande hingstar, jag sporrade van
Ungfolen med svanhals och skinande länder —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
