- Project Runeberg -  Samlade dikter : Vallmoknoppar, plockade på steppen /
298

(1867) [MARC] Author: Gustaf Lorens Sommelius With: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conrad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På lifvet ej sätter jag alls något värde:

Som vådelden rofvet, min kraft det förtärde
Och nedstämde eldsjälens blixtrande mod.

Min glädje det stulit, min sällhet det rånat
Och all min förhoppning kallsinnigt förhånat,

Tills isigt som ödlans och stelt blef mitt blod.

Jag akåda vill prakten i Lucifers salar
Och svettas af värman i afgrundens dalar
Och se hur dess flammande rosor slå knopp;

Jag spegla mig vill i dess sjudande bäckar
Och svärma som ij&riln bland brinnande häckar,
Tills hela mitt väsen i lågor går opp.

Ej fruktar jag fasan: ty helvetesglöden
Mig bränner i lifvet mer het än i döden,

Och ej för dess skiftande, bländande glans
Jag nå’nsin vek undan, ej heller jag ryste;

Nej, jemnt den min gycklande irrfart belyste
Kring verlden, som facklan fakiremas dans.

Min själ som en kungsörn — o, Jesus, Maria! —
Skall kretsa bland molnen, de åskfyllda Ma,

I täflan med skyarnas stickande storm,

Tills sferemas toner upphöra att klinga,

Och aUtets hvalfbågar som glaskupor springa,

Och jordklot och himlar förlora sin form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glssaml/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free