Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNE SOFIE.
Ja, hon kunde ju inte ha följt med hem och
lämnat Amelie ensam.
CARL GUSTAF.
Lilla Amelie hade jag sett försvinna in i
blomsterrummet med vännen Barck, de sågo så
allvarsamma ut som likbjudare. Och morbror
kapten satt en trappa högre upp och spelade kort,
honom tordes jag inte störa. Jag kunde ju heller
inte lämna Anne Sofie.
ANNE SOFIE.
Nej, det kunde ju kusin inte.
CARL GUSTAF.
Lilla kusin var så blek att det skar mig i
hjärtat. En vaktmästare skaffade släden, en
annan ytterkläderna, och så bar jag Anne Sofie
ut och körde hit hem.
ANNE ’SOFIE.
Bar Carl Gustaf mig riktigt?
CARL GUSTAF.
Lilla kusin måtte ha svimmat av, som inte
märkte det. Kusin lutade sitt kära lilla huvud
mot mitt bröst, så det hördes nog hur mitt hjärta
klappade av oro och glädje. Hade det inte varit
för de många skådelystna, som stodo i vestibulen,
som alltid vid större tillställningar på värdshus,
så hade jag bestämt tryckt en kyss på den lilla
söta munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
