Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ingen, som blef förvånad öfver Simon
Lebruments giftermål med fröken Jeanne Cordier.
Lebrument hade just köpt advokaten Papillons
klientel, följaktligen måste han skaffa pengar
att betala den med, och fröken Jeanne Cordier
representerade en summa af trehundratusen francs i
kontanter och obligationer, ställda på innehafvaren.
Advokaten Lebrument var icke blott en vacker karl,
det hvilade också något flott öfver honom, en litet
notarieaktig flotthet, en litet provinsaktig flotthet, men i alla
fall — flott var han, och det är någonting ytterst
sällsynt i Boutigny-le-Rebours.
Fröken Cordier var i besittning af både behag och
friskhet, ett något tafatt behag och en något dufven
friskhet, men som helhet betraktad kunde hon likväl sägas
vara en vacker och intagande flicka, som nog förtjänade,
att man lade märke till henne.
Bröllopet satte hela Boutigny på den andra ändan.
Det blef högeligen beundradt, och de nygifta
föredrogo att genast dölja sin lycka i sitt blifvande hem och
ersätta bröllopsresan med en helt vanlig liten resa till
Paris, hvilken skulle äga rum efter några dagars ensamhet.
Det blef härliga dagar, ty Lebrument hade vetat att
omgifva sina första närmanden till sin unga hustru med
en sällsynt takt och finkänslighet. Han hade tagit till
sitt valspråk: »Den, som kör med stutar, kommer också
fram.» Han förstod att på samma gång vara tålig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
