Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad det är långt!» sade Jeanne för sig själf.
»Bara han icke glömmer att stiga af! Eller har han
somnat! Han har nog anledning att vara trött efter de
sista dagarna.»
Småningom försvunno alla passagerarne. Hon blef
ensam, alldeles ensam. Konduktören ropade:
»Vaugirard!»
Då hon icke rörde sig, upprepade han:
»Vaugirard!»
Hon såg på honom och förstod, att det måtte vara
menadt åt henne, eftersom det icke fanns några flera i
vagnen. För tredje gången ropade mannen:
»Vaugirard!»
Då frågade hon:
»Hvar äro vi?»
Han svarade i snäsig ton:
»Vi äro i Vaugirard, för tusan. Nu har jag sagt
det minst tjugu gånger.»
»Är det långt från boulevarden?» sade hon.
»Hvilken boulevard?»
»Boulevard des Italiens, naturligtvis.»
»Ja, den äro vi förbi för länge sedan.«
»Ah — skulle ni vilja vara god och säga detta till
min man?»
»Er man? Hvar är han?»
»Ofvanpå.»
»Ofvanpå. Det har icke varit någon ofvanpå på
länge.»
Hon gjorde en åtbörd af förskräckelse.
»Hvad för något? Det är icke möjligt. Han steg upp
på samma gång som jag. Se efter, han måste vara där!»
Konduktören blef grof.
»Hör nu, lilla ni, nu är det pratadt nog om den här
saken; mister man en karl, står en tio åter. Är han
borta, så är han borta. Ni finner nog en annan, det
finns nog af dem på gatan.»
Tårarna stego henne i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
