Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väntans ångest kom staden att nästan önska
fiendens ankomst.
Dagen efter de franska truppernas afmarsch sprängde
på eftermiddagen några ulaner hastigt genom staden,
utan att någon visste, hvarifrån de kommo. En stund
senare bredde sig därpå en svart massa ut öfver
Sainte-Cathérinehöjden, medan två andra växande böljor sköljde
fram öfver landsvägarna till Daretol och Boisguillaume.
De båda regementenas förtrupper möttes samtidigt på
torget framför rådhuset, och från alla de angränsande
gatorna vältrade den tyska hären fram, upprullande
bataljon efter bataljon, som kommo gatstenarna att genljuda
under deras hårda och taktfasta steg.
Kommandoord, framropade med främmande, sonora
röster, genljödo mot husen, som tycktes döda och öde,
men bakom hvilkas fönsterluckor ångestfulla ögon
stirrade ut på de segrande männen, som nu till följd af
»svärdets rätt» voro herrar öfver staden, dess välstånd
och dess människolif. I de förmörkade rummen
härskade den vanvettiga förskräckelse, som blott framkallas
af stora öfversvämningar och dödsbringande jordbäfningar,
inför hvilka all klokhet och all kraft är onyttig.
Ty det är samma känsla, som uppstår, hvar gång
tingens vanliga ordning omstörtas, när all trygghet är förbi,
när allt, hvad människorna eller naturens lagar beskydda,
prisgifves åt en godtycklig och obarmhertig brutalitet.
Jordbäfningen, som under de sammanstörtade husen
krossar ett helt folk, floden, som stiger öfver sina bräddar
och rycker med sig drunknade bönder, döda kreatur och
lösryckta takbjälkar, eller en ärorik armé, som nedsablar
alla, som vilja försvara sig, och tager resten till fånga,
som plundrar i svärdets namn och tackar Gud under
kanonåskor — de äro lika förskräckliga gissel, som vända
upp och ned på hvarje tro på en evig rättfärdighet och
på den tillit, som finnes inpräntad hos oss, till himlens
beskydd och människornas förstånd.
Små afdelningar kommo och knackade på hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
