Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ha alla passagerarna stigit upp?» En röst inifrån
svarade: »Ja», och vagnen satte sig i rörelse.
Långsamt, nästan i skridt, kröp den framåt.
Hjulen sjönko ned i snön, och hela vagnskorgen knarrade
och stönade; djuren halkade, pustade och ångade, och
kuskens jättelika piska smällde oafbrutet, svängde åt alla
sidor, snodde ihop sig, rullade åter ut sig som en
smal orm och föll så plötsligt snärtande ned på en af
hästarnas svällande länder och kom djuret att anstränga
sig ännu häftigare.
Småningom blef det ljusare. De lätta flockar, som
en af de resande, en äkta borgare i Rouen, hade liknat
vid ett bomullsregn, hade upphört att falla. En blek
ljusning framträngde mellan de mörka, tunga och tjocka
skyarna, som gjorde det hvita landskapet ännu mera
bländande; utmed vägen skymtade än höga, af rimfrost
beklädda träd och än en och annan koja, som snön hade
satt en mössa på.
Inne i vagnen använde de resande sig af den
tungsinta morgondagern till att taga hvarandra i
betraktande.
Längst bak i vagnen, på en af de bästa platserna sutto
herr och fru Loiseau; han var en af stadens största
vingrossörer.
Förr i tiden hade han varit anställd hos en man,
som gjort konkurs, därpå hade han köpt affären och
förtjänat sig en förmögenhet. För mycket billigt pris
sålde han mycket dåligt vin till småhandlarna ute på
landsbygden och gällde bland sina bekanta för att vara
en äkta normand, sprudlande af slughet och godt humör.
Hans rykte som affärsman var så kändt, att
stadens maire, som skref dikter och historier, och med sitt
fina och bildade vett var en lokal storhet, en kväll uppe
i mairens boställsvåning, då man lekte sällskapslekar
och Loiseau gjort sig skyldig till en öfverträdelse af
reglerna för leken, begagnade sig af tillfället att
högljudt förkunna: »Loiseau fuskar!» Detta uttryck hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
