Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de utsvultna franska truppernas genommarsch hade
skrämt alla näringsidkare.
Herrarna sprungo in i bondgårdarna, man for förbi,
för att fråga efter mat; men de fingo icke så mycket
som en bit bröd; de misstänksamma bönderna hade
dolt sina förråd af fruktan för att bli utplundrade
af soldaterna, som, när de icke hade något mera att
stoppa i munnen, bemäktigade sig allt, hvad de kunde
få tag i.
Då klockan blef ett, förklarade Loiseau, att han
alldeles bestämdt hörde tarmarna skrika i magen på sig.
Alla de andra hade liksom han länge suttit och lidit af
hunger, och behofvet af föda anmälde sig alltmer och
mer bjudande och gjorde till sist slut på hvarje samtal.
Tid efter annan var det någon, som gäspade, hans
exempel smittade genast en annan; och i tur och
ordning öppnade alla munnen, enhvar i öfverensstämmelse
med sin natur, lefnadssätt och samhällsställning,
antingen med ett ljudligt buller eller helt diskret med ena
handen döljande det mörka hål, hvarifrån andedräkten
strömmade ut som en tät ånga.
Flera gånger hade »Frodiga Lisa» böjt sig ned,
som om hon letade efter något under sina kjolar. Därpå
betänkte hon sig ett ögonblick, såg på sina medresande
och satte sig åter till rätta. Alla sutto med bleka och
förvridna ansikten. Loiseau försäkrade, att han ville
ge tusen francs för en liten skinka. Hans hustru gjorde
en rörelse liksom för att inlägga protest, men lugnade
sig genast. Det vållade henne alltid smärta att höra
talas om, att man ödslade med penningar, och på detta
område förstod hon icke ens skämt. »Jag kan icke neka
till, att jag känner mig en smula illamående», sade
grefven, »hvarför i hela världen tänkte jag icke på att taga
någon mat med mig?» Alla gjorde sig själfva samma
förebråelse.
Cornudet hade åtminstone en flaska rom; han bjöd
den rundt; men de afslogo den alla höfligt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
