Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undantag af Loiseau, som drack ett par droppar och anmärkte,
i det han tackande räckte flaskan tillbaka: »Det gör i
alla fall godt, det värmer och narrar hungern.»
Alkoholen försatte honom i godt humör, och han föreslog,
att man skulle göra som i visan om det lilla fartyget:
äta upp den fetaste passageraren. Denna beslöjade
hänsyftning på »Frodiga Lisa» stötte i högsta grad den
väluppfostrade delen af sällskapet. De svarade icke, blott
Cornudet drog på smilbandet. De båda nunnorna hade
upphört att mumla böner, och med händerna instuckna
i sina vida ärmar, sutto de orörliga med envist nedslagna
ögon och hemburo antagligen sina lidanden som en
offergåfva till himlen.
Ändtligen, då klockan blifvit tre, och man befann
sig ute på öppna slätten, där icke en enda by fanns att
se, böjde »Frodiga Lisa» sig hastigt ned och drog fram
under sätet en bred korg, betäckt med en stor hvit
serviet. Ur den tog hon först en liten porslinstallrik, därpå
en fin silfverbägare och en väldig skål, i hvilken i sitt
gelé lågo två höns, prydligt skurna i bitar. Dessutom
sågos ytterligare inpackade i korgen pastejer, frukter och
allehanda läckerheter, i korthet sagdt tillräckligt med
mat för att göra en resa på tre dagar utan att behöfva
anlita värdshusens kök. Fyra flaskhalsar stucko fram
mellan matpaketen. Hon tog en hönsvinge och började
helt belåtet spisa den jämte ett litet kuvertbröd.
Allas blickar voro vända mot henne. Matlukten
bredde ut sig, tvingade allas näsborrar att utvidga sig
och kom det bokstafligen att vattnas i allas munnar,
medan kinderna smärtsamt drogo sig tillsammans ända
upp under öronen. Damernas förakt för »den där»
urartade till en vild lust att slå ihjäl henne och kasta ut
henne i snön jämte hennes bägare, hennes korg och
hennes mat.
Men Loiseau satt och slukade skålen med ögonen.
Han sade: »Nå, det måste jag då säga, ni har varit mera
förtänksam än vi andra. Ja, det finnes en och annan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
