Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag varit karl! Jag kunde från mitt fönster se de tjocka
hufvudena med deras pickelhufvor, och min tjänsteflicka
måste hålla i mina händer, för att jag icke skulle kasta
ned mina möbler i hufvudet på dem. Så kommo några
och skulle inkvartera sig hos mig; men jag flög rätt på
den första, som visade sig, och grep honom i strupen.
En tysk är icke svårare att strypa än hvilken annan
som helst, och jag skulle ha gjort slut på honom, om
man icke hade slitit bort mig vid håret. Efter denna
bedrift måste jag naturligtvis hålla mig undan, till dess
jag fick tillfälle att smyga mig bort, och nu är jag här.»
De komplimenterade henne allasammans. Hon steg
betydligt i sina medresandes aktning; det var ingen af
dem, som visat sig så dristig. Cornudet hade suttit och
lyssnat till hennes berättelse med ett bifallande och
välvilligt apostlaleende, ty demokrater med långt skägg anse
sig själfva ha privilegium på fosterlandskärlek liksom
män i prästkappa på religion. Och han började tala i
undervisande ton och med svulstiga vändningar, som han
lärt sig af de upprop, som dagligen blifvit uppslagna på
väggarna. Han slutade med ett stycke vältalighet, hvari
han gjorde alldeles slut på det »afskummet till kejsare».
Men då blef »Frodiga Lisa» på allvar ursinnig, hon var
nämligen bonapartist. Hon blef röd som en kalkon och
stammade af vrede: »Jag skulle just ha velat se er i
hans ställe! Ni skulle just ha tagit er präktigt ut! Det
är ni, som förrådt honom, er kejsare! Om sådana
karlar som ni skulle regera, kunde man lika gärna genast
lämna Frankrike!» Cornudet satt orörlig med ett
retsamt, hånfullt och öfverlägset leende kring läpparna, och
det var tydligt, att det icke skulle dröja länge, innan det
skulle öfvergå till okvädinsord, men så lade grefven sig
emellan och lugnade icke utan svårighet den förbittrade
kvinnan genom att helt myndigt förklara, att hvarje
uppriktig öfvertygelse alltid bör respekteras. Men grefvinnan
och fabrikörskan, som båda i sitt hjärta hyste
öfverklassens instinktmässiga hat mot republiken, och liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
