- Project Runeberg -  Hemgiften och andra noveller /
60

(1910) [MARC] Author: Guy de Maupassant
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det föreföll, som om »Frodiga Liga» kraftigt försvarade
ingången till sitt rum. Loiseau kunde olyckligtvis icke
höra, hvad som sades; först då de vid slutet af
samtalet höjde rösterna, lyckades det honom att uppfånga
några ord. Cornudet ansatte henne häftigt; han sade:

»Men så hör då. Det är ju dumheter, hvad skulle
det kunna göra er?»

Hon såg mycket förbittrad ut och svarade:

»Nej, och åter nej. Det finnes ögonblick, då man
icke tänker på något sådant, och här skulle det vara
en skam.»

Han förstod henne tydligen icke och frågade
hvarför. Då blef hon ond och talade ännu högre:

»Hvarför? Kan ni icke förstå hvarför? När det är
preussare i huset och kanske till på köpet i rummet
bredvid.»

Han teg. Att en sköka kunde vara i besittning af
ett så utveckladt fosterlandsginne och blygsamhetskänsla,
att hon icke ville låta smeka sig i fiendens närvaro,
föreföll honom tydligen så öfverväldigande, att det
ögonblickligen väckte den sviktande värdigheten till lif i hans bröst.
Han nöjde sig med att gifva henne en kyss och smög
sig sedan försiktigt tillbaka till sin egen dörr.

Loiseau gick mycket upprymd bort från nyckelhålet,
tog ett par danssteg in i rummet, tog på
sig sin nattmössa, drog täckena, hvarunder hans tjocka
maka låg och sof, åt sidan och väckte henne med en
kyss, i det han sade: »Älskar du mig, min skatt?»

Det hade blifvit alldeles tyst i huset. Men snart
höjdes från en eller annan plats iobestämd riktning,
som lika väl kunde vara källaren som vinden, ett hårdt,
entonigt, regelbundet snarkande, ett doft, långdraget
pustande, som ljöd, som om det kommit från en kittel
under ångtryck. Det var värden, som sof.

Som man kommit öfverens om, att resan skulle
fortsättas klockan åtta morgonen därpå, infann man
sig vid denna tid mangrant i köket; men vagnen stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmhemgift/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free