Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldigt bål flammade. Han lät bära ut till sig ett af
småborden från gästrummet jämte en flaska öl och
tände sin pipa, som i det demokratiska broderskapet
åtnjöt ett anseende, som nästan motsvarade dess ägares,
som om den genom att bereda Cornudet en njutning
gjorde sig förtjänt av fäderneslandet. Det var en präktig
sjöskumspipa, beundransvärdt väl inrökt och lika svart
som dess ägares tänder, men den doftade och glänste, föll
lätt i handen och hörde med till hela hans yttre. Han
blef sittande orörlig, med ögonen växelvis hvilande på
den flammande elden och på det hvita skummet öfverst
i kruset; endast för hvar gång han tagit sig en klunk,
lät han med belåten min sina långa magra fingrar glida
genom sitt långa, fettglänsande hår.
Under förevändning att försöka bli varm om fotterna
begaf sig Loiseau ut på en rond till stadens
småhandlare för att afsätta sitt vin. Grefven och fabriksägaren
började prata politik och uttalade spådomar om
Frankrikes framtid. Den ene trodde på det orleanska huset,
den andre satte sin lit till en okänd frälsare, som skulle
dyka upp, när allt var rent förtvifladt: en du Guesclin
eller en Jeanne d’Arc, eller kanske en ny Napoleon.
Ja, om kejsarprinsen ändå icke varit så ung! Cornudet
satt stilla och lyssnade med ett lugnt leende, som
innebar, att han visste bättre besked om ödets afsikter.
Röken från hans pipa spred sin doft ut öfver köket.
Då klockan slog tio, kom värden ned och blef
genast öfverhopad med frågor; men han visste ingenting
och kunde blott upprepa samma ord: »Officeren sade till
mig: »Vill ni förbjuda, att man spänner för de
nyankomna gästernas vagn i morgon bitti. De få icke fara
härifrån utan min tillåtelse. Förstår ni mig? Så, det
är bra.»
Efter detta besked var ingenting annat att göra än
att vända sig till officeren själf. Grefven sände honom
sitt kort, hvarpå Carré-Lamadon hade tillagt sitt namn
och alla sina titlar. Preussaren lät svara, att de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
