Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag icke vilja — det är tillräckligt. Ni kan träd’ af.»
De bugade sig alla tre och drogo sig tillbaka.
Eftermiddagen blef ytterst otrefiig. Ingen af dem
kunde förstå, hvad som utgjorde anledningen till tyskens
nyck, och de besynnerligaste förklaringar tumlade rundt
om i deras hufvuden. De stannade allesammans kvar i
köket, vredo och vände på saken och hittade på de mest
osannolika förklaringar. Det var kanske meningen att
behålla dem såsom gisslan eller bortföra dem såsom
fångar, men för hvilket ändamål? Trodde man sig kunna
utkräfva en större summa i lösen för dem? Vid denna
tanke kände de sig gripna af en panisk förskräckelse,
de rikaste bland dem voro de mest förskrämda; de
sågo sig redan i andanom tvungna att, för att frälsa
sina lif, tömma hela påsar med guldmynt i den fräcke
officerens händer. De brydde sina hjärnor för att kunna
hitta på antagliga lögner, som kunde dölja deras
rikedom och få dem att gälla för fattiga, mycket fattiga.
Loiseau tog af sig sin klockkedja och gömde den i
fickan. Då mörkret började falla på, växte deras ångest.
Lampan blef tänd, och som det ännu fattades två timmar
till middagen, föreslog fru Loiseau, att man skulle spela
»half tolf» för att få tiden att gå. Man ingick på
förslaget; själfva Cornudet släckte helt höfligt sin pipa för
att deltaga i spelet.
Grefven blandade korten och gaf. »Frodiga Lisa» blef
»halftolf», och snart lade spänningen i spelet en sordin på
den fruktan, som hvilade öfver dem. Cornudet
upptäckte, att makarna Loiseau fuskade i samförstånd.
Då man skulle sätta sig till bords, kom värden in
till dem och frågade med sin hesa röst: »Den preussiska
officeren frågar, om Elisabet Rousset ännu icke betänkt sig.»
»Frodiga Lisa» blef ett ögonblick alldeles likblek;
därpå blef hon plötsligt blossande röd i ett anfall af raseri,
som var nära att kväfva henne. Det var henne nästan
icke möjligt att hämta andan för att säga något;
ändtligen utbrast hon: »Vill ni hälsa den uslingen, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
