Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Frodiga Lisa» svarade icke.
Han försökte taga henne med godo, talade förstånd
med henne och försökte att röra hennes känslor. Han
förstod att fortfarande vara »grefven», på samma gång
som han, när han ansåg det nödvändigt, sade henne
komplimanger och spelade galant och älskvärd. Han
talade i högstämda ordalag om hvilken tjänst, hon skulle
göra dem, och om deras tacksamhet. Därpå började
han helt plötsligt att säga du till henne: »Och vet du
hvad, min flicka, han kan, ta mig tusan, berömma sig
af att ha kännt en vacker flicka; han finner icke lätt
maken till dig hemma i sitt eget land.»
»Frodiga Lisa» svarade fortfarande icke, och de
slöto sig till de andra.
Så fort de kommit hem, gick hon upp på sitt rum
och visade sig icke mera. Oron var på sin höjdpunkt.
Hvad ämnade hon göra? Om hon fortfor att göra
motstånd, hur obehagligt skulle det icke vara!
Middagsklockan ringde; man väntade förgäfves på
henne. Men så kom värden in och meddelade, att
fröken Rousset kände sig illamående och bad, att man
skulle sätta sig till bords utan henne. De spetsade alla
öronen. Grefven gick bort till värden och fråga
hviskande: »Går det?» »Ja.» Af anständighetsskäl yttrade
han ingenting till sina följeslagare, utan inskränkte sig
till en menande nick. Genast banade en djup lättnadens
suck sig väg ur allas bröst, och alla ansikten lyste upp
af glädje. Loiseau ropade: »Död och pina! Jag bjuder
på champagne, om det finnes sådan på det här stället;»
och fru Loiseau fattades af oro, då värden kom tillbaka
med fyra flaskor i händerna. Alla hade med ens blifvit
meddelsamma och bullrande; en uppsluppen glädje höll
sitt intåg bland dem. Grefven tycktes plötsligt göra den
upptäckten, att fru Carré-Lamadon var utomordentligt
förtjusande, och fabriksägaren gjorde sig angenäm för
grefvinnan. Samtalet blef lifligt och frispråkigt och
kryddades med skämtsamma infall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
