Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt lyfte Loiseau med orolig min sin hand och
ropade: »Hysch, stilla!» De tystnade allesammans,
öfverraskade och helt förskräckta. Så låtsades han, som om
han lyssnade efter något, tystade dem på nytt, lyfte
ögonen mot taket och sade därpå med sin naturliga röst:
»Varen lugna, allt går bra.»
De visste icke riktigt, om de skulle erkänna, att
de hade förstått honom, men snart trängde leendet
sig fram.
Efter en kvarts timme upprepade han samma skämt
och sedan ganska ofta under kvällens lopp. Han
låtsades, som om han talade till någon i våningen ofvanför,
och gaf tvetydiga råd, som tydligen röjde, hvilken
handelsresande han var i tankegång och sätt. Då och
då anlade han en sorgsen min och suckade: »Stackars
flicka», eller mumlade han ursinnig mellan tänderna:
»Den åsnan till preussare.» Ett par gånger, när deras
tankar voro på annat håll, utstötte han med darrande
röst: »Sluta! Sluta!» och tillade, som om han talade för
sig själf: »Gud vet, om vi någonsin få se henne igen.
Bara den skurken icke tager lifvet af henne!»
Ehuru dessa kvickheter voro i hög grad osmakliga,
roade de likväl, och ingen kände sig sårad af dem, ty
sedlig harm beror som allt annat på omgifningen, och
här hade efter hand samlat sig en atmosfär, som var
laddad med slippriga tankar.
Vid desserten började till och med damerna komma
med spirituella och fint dolda antydningar. Allas
blickar tindrade, man hade druckit en hel del. Grefven,
som äfven i sina lättsinniga ögonblick bevarade sitt yttre
allvar, hittade på en vacker jämförelse, som gjorde stor
lycka, mellan deras ställning och slutet på en
öfvervintring vid nordpolen, när de infrusna se en väg öppna
sig mot söder.
Loiseau, som hade kommit i en öfverdådig stämning,
reste sig med sitt champagneglas i handen: »Jag
dricker för en lycklig förlossning!» Hela sällskapet reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
