Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var tédags, strax innan lamporna buros in.
Villan låg med vidsträckt utsikt öfver hafvet;
solen, som försvunnit under horisonten, hade
efterlämnat en rosenröd himmel, som såg ut, som
vore den beströdd med guldpuder; och Medelhafvet
låg utan en skrynkla, utan en krusning, blankt
och lysande i den döende dagen, likt en väldig,
blankpolerad metallplatta.
I fjärran till höger aftecknade taggiga berg sin svarta
profil mot solnedgångens bleknande purpur.
Man talade om kärlek, det gamla ämnet blef
utförligt behandladt, och det yttrades saker, som blifvit
yttrade många gånger förut. Skymningens milda vemod
gjorde orden mera dröjande och framkallade en
egendomlig, stilla stämning; och ordet »kärlek», som oupphörligt
kom igen, än uttaladt af en kraftig mansröst och än med
en kvinnostämmas ljusa klang, tycktes fylla hela
rummet, att fladdra där inne som en fågel och sväfva öfver
det som en ande.
»Kan man älska flera år i rad?»
»Ja,» påstodo några.
»Nej,» försäkrade andra.
Man särskiljde mellan olika förhållanden, uppdrog
gränslinjer och citerade exempel; alla, både män och
kvinnor, uppfylldes af förvirrade minnen, som trängde
sig fram till deras läppar, men som de icke vågade tala
om, och alla behandlade de detta på en gång utslitna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
