Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känsla af att jag befann mig vid världens ända. Inga
krogar, inga värdshus, inga landsvägar. På stigar, som
äro trampade af mulor, når man upp till byarna, som
klamra sig fast vid bergsidorna, och blickar ut öfver
afgrunder, ur hvilkas djup man om aftonen hör ett
ihållande larm, bergströmmens djupa och dofva röst. Man
knackar på dörren till ett hus och ber om mat och skydd
för natten. Och man sätter sig vid det torftiga bordet
och sofver under det fattiga taket; och på morgonen
trycker man blott till afsked handen, som värden
sträcker fram mot en, sedan han följt en till slutet af byn.
En afton nådde jag efter tio timmars marsch en liten
hydda, som låg alldeles ensam på bottnen af en trång
dal, som en mil längre bort slutade vid hafvet. Dess
båda branta sluttningar, som voro beklädda med småskog,
nedstörtade klippstycken och höga träd, slöto sig
likt två svarta murar kring den ohyggliga och ängsliga
dalen.
Kring hyddan låg en liten trädgård, hvari växte
några vinstockar, och längre bort stodo några
kastanjeträd, kort sagdt tillräckligt för lifvets uppehälle, en ren
förmögenhet i detta fattiga land.
Hustrun, som tog emot mig, var gammal och sträf,
men mot vanligheten renlig. Mannen, som satt på en af
halm flätad stol, reste sig för att hälsa på mig och satte
sig igen. Det var hon, som tog ordet:
»Ni torde ursäkta honom; han är alldeles döf. Han
är åttiotvå år».
Hon talade franska, som man talar det i Frankrike.
Det öfverraskade mig.
Jag frågade henne:
»Ni är väl icke från Korsika?»
Hon svarade:
»Nej, vi äro båda från fastlandet. Men vi ha bott
här i femtio år.»
En känsla af skräck och beklämning fattade mig vid
tanken på dessa femtio år, som försvunnit i denna dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
