Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han håller sig ju aldrig till sanningen och hittar på
historier, så att man kan somna på fläcken. För oss är
den där karlen af noll och intet värde.»
Chachelin började skratta och sade:
»Den bäste är i alla fall gubben Savon.»
Alla skrattade. Därpå började man tala om teater
och om den sista teaterpjäsen. Lesable bedömde ånyo
med all tänkbar säkerhet den dramatiska litteraturen,
anvisade utan tvekan författarna deras plats, och fastslog
deras styrka och svaghet med säkerheten hos en man,
som anser sig för ofelbar.
Man var färdig med steken. Nu lyfte Cæsar locket
af gåslefverpastejen och detta så försiktigt, att man
däraf kunde sluta sig till värdet af dess inre. Han sade:
»Jag vet just icke, om den är vidare god, men
vanligen pläga de vara utmärkta. Vi få dem från en kusin
i Strassburg.»
Och alla åto med respektfull långsamhet läckerheten,
som låg i den gula terrinen.
Då glacen skulle serveras, inträffade ett missöde.
Den hade blifvit förvandlad till sås, till soppa, till en klar
vätska, som skummade i en geléskål. Tjänstflickan
hade bedt budet från konditorn, som vid sjutiden
kommit med den, att själf taga glacen ur formen, emedan
hon icke vågade sig därpå.
Cachelin var utom sig. Han ville skicka tillbaka
glacen igen, men med tanke på konungstårtan lugnade han
sig och skar högtidligen för denna. Alla riktade blickarna
på det symboliska bakverket, och man skickade omkring
det, hvarvid man höll styft på, att hvar och en skulle
sluta ögonen, medan han förtärde sin bit.
Hvem skulle väl få bönan? Ett enfaldigt leende
sväfvade på allas läppar. Herr Lesable utstötte ett sakta
förvånadt »ah» och visade mellan tummen och
pekfingret fram en stor, hvit böna, vid hvilken degen ännu
klibbade fast. Cachelin klappade händerna och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
