Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprörde honom. Och därpå öfverkom honom den häftiga,
glödande önskan att blifva något. Han skulle också
snart blifva chef och detta snart, och han skulle nog
komma ännu längre.
Utan att taga af sig sin promenadrock gick han in
till herr Torchebeuf. Han visade sig för honom med
detta likbjudareansikte, som man anlägger vid sorgliga
tillfällen, och det låg till och med ännu något mera på
hans anlete, ett drag af verkligt, djupt bekymmer, denna
ofrivilliga nedslagenhet, som vid stora motgångar plägar
skaffa sig uttryck i våra anletsdrag.
Chefens väldiga hufvud, hvilket liksom vanligt var
lutadt öfver papperen, höjde sig, och herr Torchebeuf
frågade kort:
»Jag har behöft er hela dagen. Hvarför har ni icke
varit på er plats?»
Lesable svarade:
»Ers nåd, vi ha haft den olyckan att förlora vår
faster, fröken Cachelin. Och jag skulle vilja bedja er
att med er närvaro hedra begrafningen, som kommer att
äga rum i morgon.»
Herr Torchebeufs anlete hade genast klarnat, och
han svarade till och med ganska tillmötesgående:
»Ah, käre vän, det var ju en annan sak. Jag tackar
er så mycket och ger er ledighet, ty ni har säkert
mycket att uträtta.»
Men Lesable ville visa sin tjänsteifver:
»Jag tackar ödmjukast, ers nåd, men allting är
redan klart, och jag vill stanna här till vanlig tid.» Därmed
gick han tillbaka till sitt rum.
Nyheten hade spridt sig, och man strömmade till
från alla byråer för att säga honom ett par ord,
innebärande mera af lyckönskan än af beklagande, och för
att på samma gång se, hur han skulle bete sig. Med
väl spelad undergifvenhet uthärdade han alla ord och
blickar, och hans hållning var så otadlig, att man blef
helt förvånad: Några sade: »Han förstår verkligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
