Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå fattade han en medicinflaska på byrån och
svängde den öfver sitt hufvud, färdig att kasta den.
Cachelin blef rädd och vek tillbaka med orden:
»Hvad kan ha kommit åt honom?»
Men Lesables vrede var icke svalkad därmed. Detta
var för mycket. Han vände sig mot sin hustru, som
fortfarande såg på honom och tycktes en smula förvånad
öfver hans raseri. Sedan han satt flaskan ifrån sig
vrålade han:
»Och du! Och du!»
Men som han icke visste, hvad han vidare skulle
säga, förblef han stående framför henne med af raseri
vanställda drag.
Hon började skratta.
Detta skratt retade honom på nytt och gjorde honom
utom sig. Han störtade emot henne, fattade henne med
vänstra handen och gaf henne med den högra ett par
fruktansvärda örfilar. Hon vek, kippande efter andan och
utom sig af förskräckelse, tillbaka, stötte mot sängen och
föll baklänges i den. Han släppte henne icke, utan
fortsatte att slå. Plötsligt reste han sig upp helt utmattad
och andfådd samt stammade, skamsen öfver sin brutalitet:
»Det har du för ... Det har du för ...»
Men hon rörde sig icke, som om han hade dödat
henne. Hon blef liggande på rygg och höll handen för
ansiktet. Han närmade sig henne en smula förlägen
och frågade sig, hvad som nu skulle inträffa. Han
väntade, till dess hon skulle taga bort händerna, så att han
skulle få se, hvad som försiggick inom henne. Efter
några minuter ökades hans beklämning, och han mumlade:
»Cora, Cora, hör på, Cora.» Hon svarade icke och
rörde sig icke. Hur kunde det vara med henne, hvad
hade händt, och, framför allt, hvad skulle han göra?
Som hans raseri slocknat lika fort, som det blossat
upp, betogs han af ett djupt förakt för sig själf. Han
hade slagit en kvinna, sin egen hustru, han, den kloke,
kalle mannen, han, med sin goda uppfostran, han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
