- Project Runeberg -  Hemgiften och andra noveller /
162

(1910) [MARC] Author: Guy de Maupassant
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cachelin», »min käre Lesable» och låtsades, som om de lefde
lyckliga och belåtna med hvarandra.

Lesable och Maze iakttogo å sin sida gent emot
hvarandra det formellt höfliga uppförande, som vanligen
äger rum mellan två personer, som varit nära att slåss
med hvarandra. På grund af den misslyckade duellen,
som likväl injagat en viss förskräckelse hos dem båda,
inträdde i deras umgänge en öfverdrifven höflighet och
en synnerlig högaktning, kanske till och med en hemlig
önskan efter ett närmande, i den tysta farhågan, att de
ännu en gång skulle komma i lufven med hvarandra.

Man betraktade och bedömde deras uppförande mot
hvarandra såsom passande för personer, som haft en
hedersaffär sins emellan. De hälsade på hvarandra
redan på långt håll och med värdigt allvar och sänkte
hattarna djupt för hvarandra. De växlade likväl aldrig
ett ord, emedan ingen ville taga första steget. Men en
dag blef Lesable helt hastigt inkallad till chefen och
för att visa sin ifver, sprang han genom korridoren;
därvid rände han i ett hörn helt häftigt mot en annan
tjänsteman, som kom från motsatt håll. Det var Maze.
Båda veko tillbaka, och Lesable frågade hastigt, en
smula förlägen, men mycket höfligt:

»Jag gjorde väl icke illa er, herr Maze?»

Herr Maze svarade:

»Visst inte, herr Lesable.»

Från och med detta ögonblick ansågo de det för
passande, att när de mötte hvarandra, utbyta ett par
ord. Därvid täflade de med hvarandra i artighet, och
på detta sätt uppstod snart ett slags intimitet, som blott
inskränktes af en viss tillbakadragenhet liksom mellan
två personer, som misskänt hvarandra, men som någonting
visst hindrar att tillstå det för hvarandra. Slutligen
blefvo de goda kamrater.

Nu pratade de ofta med hvarandra, när de möttes
i registratorns rum för att inhämta nyheter. Lesable
lade en smula sordin på sin byråkratiska stramhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmhemgift/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free