Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt, om hans framgångar, ty han gällde i ministeriet
för att vara mycket företagsam och oemotståndlig.
Därför hade också önskan att få göra hans bekantskap för
länge sedan vaknat inom henne. Cachelin fortfor, i det
han gnuggade sig i händerna:
»Du skall få se, att det är en duktig karl, och en
vacker karl till på köpet, stor som en kyrassiär, icke en
sådan där en som din man.»
Hon svarade ingenting och var förlägen, för att man
skulle kunna tänka, att hon hade drömt om honom.
Middagen anrättades med lika stor omsorg, som man
en gång nedlagt på en liknande måltid till Lesables ära.
Cachelin föreskref de olika rätterna. Han ville, att
allting skulle vara mycket godt. Och liksom om i hans
hjärta hade vaknat en stilla förhoppning, var han
gladare och lugnare till mods liksom i en förkänsla af, hvad
som däraf skulle komma att blifva följden. Hela
söndagsmorgonen öfvervakade han ifrigt förberedelserna,
under det att Lesable måste bearbeta ett viktigt mål. Det
var i första veckan af november och nyårsdagen stundade.
Klockan sju infann sig Maze vid mycket godt humör.
Han trädde in, som om han varit hemma hos sig, gjorde
en bugning och räckte Cora en stor bukett med rosor, i
det han i en sällskapsmänniskas familjära ton yttrade:
»Min bästa fru, det förefaller mig nästan, som om
jag redan kände er, ty sedan flera år tillbaka har er far
talat om er.»
Då Cachelin såg törnrosorna, utbrast han:
»Ack, detta är nobelt!»
Och hans dotter kom att tänka på, att Lesable icke
haft med sig några blommor, då han första gången var
bjuden på middag hos dem. Den vackre tjänstemannen
tycktes vara vid mycket godt lynne och skrattade glädtigt,
liksom en person, hvilken för första gången hälsar på
hos goda vänner, och sade i tysthet Cora hvarjehanda
artigheter, så att hon rodnade.
Han fann henne eftersträfvansvärd och hon honom
tilldragande. Då han gått, frågade Cachelin:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
